Den femte årstiden av Mons Kallentoft

"Män ur överklassen förlustar sig med unga kvinnor som de förnedrar, våldtar och mördar. De bestialiska dåden utlöser ett besinningslöst raseri hos kriminalinspektör Malin Fors, som sätter sitt eget liv på spel för att få fram sanningen. Hon är en av de intressantaste karaktärerna i den svenska deckarlitteraturen." Ingalill Mosander, Aftonbladet

"För att man ska lita på en författare som hanterar så starka begrepp som Kallentoft gör i ”Den femte årstiden” så behöver man veta att man har att göra med en författare som liksom Malin Fors förstår sin egen roll. Förstår att man genom att förmedla berättelser om våld också blir en del av våldet. Och tydligare än tidigare låter Kallentoft i denna femte del Malin Fors bli ett slags ställföreträdande författare, ett slags schaman som fångar upp de berättelser som hänger i luften, de som har med utredningen att göra. Genom sina visioner får hon en fördel som polis, tillgång till viktiga sanningar. Men hennes intuitiva insikt har också ett pris, hon måste själv lida och känna smärta. Hennes insikter är uttryck för en absolut medkänsla, precis som författarens i bästa fall är." Elise Karlsson, Svenska Dagbladet 

"Som vanligt är det en oerhört välskriven bok med hög spänningsnivå. Boken är i ena stunden hårdkokt, i andra så finstämd och sorglig att jag känner tårarna rinna utmed kinderna." Anette Wiik, Finnveden

Kallentoft fortsätter sin årstidsserie med att skapa en femte årstid: en nyckfull årstid där allt kan hända. Snö ena dagen, sommarsol den andra. Det är ett symboliskt grepp, men Kallentoft lyckas över alla förväntningar. Han knyter ihop säcken lite med det gamla våldtäktsfallet polisen Malin Fors dragits med länge. Fors egna plågor och hennes besatthet gör att fallet långsamt närmar sig en upplösning. Diaboliska kvinnomord triggar henne än mer; nu får det vara slut med kvinnohatet!
Kallentoft övertygar, jag läser som vore jag lika besatt som Malin Fors. Katarina Gregersdotter, VF Folkbladet

"Kallentoft skriver om - och i ännu högre grad: mot - män som inte mognar, om män som aldrig blir riktiga män, om dessa förkrympta själar som måste använda sig av makt och hot, göra bruk av sitt fysiska övertag, för att lyckas bevisa och bekräfta sig själva. Han skriver om alla dessa män som slår, som våldtar, som missbrukar sin styrka.

   Även om jag börjat utveckla något som liknar en mental allergi mot alla dessa deckare får Mons Kallentoft mig att helt glömma bort alla de schabloner och stereotypa ursäkter till karaktären som likt levande lik vandrar genom den svenska samtidslitteraturen.
Kallentoft skriver suggestivt, gripande, ofta rått och rakt på sak, men med stor inlevelseförmåga. Han förenar en hårdkokt stil med en stor känslighet. Men ännu viktigare: Där finns en äkta glöd, ett engagemang, en mäktig vrede mot orättvisor och missförhållanden, ett hat riktat emot de starkas våld mot de svaga, mot de kallblodiga förövarna och ett samhälle som beskyddar de mäktiga och inflytelserika." Christer Enander, Tidningen Kulturen

"Mons Kallentoft är en deckarförfattare som följer sin egen fåra och som har skapat en berättarstil som gör att man fastnar och vill läsa mer av honom.
Handlingen i hans böcker, där kriminalpolisen Malin Fors, med tidigare alkoholbesvär, är huvudpersonen, utspelas i Linköping. Mons Kallentoft vill inte bara underhålla. Han är en kritisk samhällsbetraktare. Han är också cynisk och bitsk, särskilt mot översittare och mot girigheten som de rika visar i olika sammanhang." Kjell-Ove Cederqvist, Dagbladet

"Malin Fors vid Linköpingspolisen är nog svensk kriminallitteraturs mest udda utredare: en självföraktande, envetet nykter alkoholist med oerhört driv, empati intill gränsen för det besatta och tillräckligt med själsliga sårskorpor för att göra henne oavbrutet oförutsägbar och intressant." Bo Lundin, Sydsvenskan

"Mons Kallentofts Malin Fors har trots att hon nu är nykter alkoholist, inte blivit mer hanterlig och lätt att leva med. En rastlöshet och en form av självupptagenhet gör henne stundtals till en ytterst irriterande människa och samtidigt helt charmant.
Hon bryter normer, men inte för normbrytandets egen skull. Hon bryter dem för den människa hon är, med alla styrkor och svagheter.
Efter nu fem böcker har hon nästan blivit en vän vars öden och äventyr jag som läsare gärna vill veta mer om." Marita Johansen, Nerikes Allehanda 

"Genom att skickligt använda sig av en hel drös typiskt manliga klichéer som är vanligt förekommande i krimgenren har han skapat ett både intressant och gripande porträtt av en duktig men trasig kvinnlig polis. Som läsare vill man bara ha mer av Malin Fors." Maria Neij, Corren 

Romanen är välskriven och de mänskliga ödena skildras på ett effektivt sätt.Romankaraktärerna känns levande och trovärdiga, och det är svårt att inte dras in i handlingen. Mons Kallentoft använder korthuggna meningar, texten är mestadels parataktisk, och det här är ett påtagligt stildrag som gör att läsaren känner och upplever händelseförloppet tydligt. Kallentoft använder ett säreget språk och dramatiken är högst levande. Läsaren kastas "in medias res", alltså rakt in i händelsernas centrum. Jakten på ondskan och rösterna från de döda gör att man bläddrar vidare blad efter blad efter blad. Det är svårt att inte läsa klart boken i ett andetag.

    Rösterna från de döda som blandas med de levande i boken inverkar inte alls som något stilbrott, utan det ger istället berättelsen sin speciella ton. De dödas röster färgar av sig på de levande som försöker fortsätta framåt, och det här gillar jag skarpt, att liv och död, glädje och smärta, kärlek och ondska bara är en hårsmån från varandra. Dessa aspekter vävs samman och som läsare upptas man av frågor, tankeställningar. Det vi kallar samhälle är faktiskt inte så långt bort från fiktionen, utan det känns hela boken igenom att mycket av den brutalitet som utspelar sig i romanen faktiskt finns och lever mitt ibland oss i verkliga livet. Det hela är inte bara fiktion och overklighet - kanske är det just det som gör hela handlingen så avskräckande? Att vi faktiskt lever i en värld där våld mot kvinnor och brutala övergrepp ständigt pågår. Therese Bergman, Tidningen Kulturen